Ut i det röda/gröna

Detta blir ett rätt maffigt o stort inlägg men ända sättet att få helgens bravader åtminstone lite rättvist beskrivna, detta är ändå den korta versionen ;) Så äventyr i dagarna tre har det varit. Vi packade våra ryggsäckar fredag kväll med vad som fick plats och tänkas kunna behövas för tre dagar med ett klart mål men desto osäkrar väg att färdas. Vi gav oss på lördagsmorgonen in till Kampala för att möta upp Sebastian och Matthäus kl 8 vid parken där bussarna utgår från på mornarna. Destinationen var Murchinson falls och Ugandas största national park. Vårt mål med resan var att komma undan så billigt som möjligt. Vi hade sett att vad några turistbyråer tog för en arrangerad tur, vilket var någonstans melln 250-300 $ vilket motsvarar ca 500.000-600.000 Ugandska Shillings eller 1600-200 SEK då var det mesta utan mat inräknat men var övertygade om att vi kunde komma undan billigare och få en rätt spännande resa på egen hand.

Vi åkte till Misindi där vi skulle bestämma oss för hur vi skulle fortsätta, en resa på ca 4h. Att överhuvudtaget sätta sig i ett fordon här nere fartfylld upplevelse och dessa expressbussar är då sannerligen inte ett undantag. Rätt som det var under sträckan så kom det avsnitt med farthinder och nu snackar vi farthinder, större och brantare än hemma, vilket man tycker att man ska köra sakta över men icke. Fordonen kör med rätt bra fart över dessa så det hoppa och skakas ordentligt i bussen, inte ovanligt att man lättade några decimeter från sättet vid varje farthinder. Avsnitten med dessa farthinder var bra långa så uppskattningsvis en 50 hinder/avsnitt som kom med jämna mellanrum, så inte mkt sömn där inte. Väl i Misindi mötes vi upp en hjord olika människor som ville transportera oss till nationalparken och erbjöd sig för skyhöga priser. Så vi tog istället en lokal ”Taxis” vilket är en vanlig minibuss modell 80-talet där man tränger in massa människor. I vanliga fall sitter man ca 14 personer i dessa men icke ute på landsbygden, finns det hjärterum så finns det stjärterum. Så i ca 3h satt vi inklämda i denna minibuss med totalt 24 personer! Men var en rätt charmig resa i efterhand, såg mkt av landsbygden och delar av landet vi aldrig skulle sett annars, har en helt annan uppfattning av hur det är att sitta trångt nu. Dessa bussar susar fram i en väldans fart även de och far från höger till vänster på grusvägarna för att undvika hål och gröper. Efter denna resa steg vi av i Butiaba, en by/samhälle precis vid Lake Albert. Kom hit vid ca 16 tiden och fick reda på att förmodligen inte kunde ta oss härifrån förens morgon dagen efter. Så fick börja leta boende. Vi fick mkt uppmärksamhet av alla barn på detta ställe vilka tyckte det var väldigt lustigt med fyra vita killar så långt ute på landsbygden men de vågade inte komma så nära men var ständigt omringade av ett gäng på upp till 20 barn i olika åldrar. När de fick sy på mina tatueringar och upptäckte nya ju närmare de vågade sig blev de väldigt nyfikna och fascinerade. Vi fick hela tiden olika bud om hur vi kunde ta oss vidare mot vårt mål men beslöt oss för att ta en båt som skulle gå vid ca 7 tiden följande dag.

Jag och Mats bodde under denna natt på ett budget boende, gav 5000 Ugandiska => 16 SEK, men så var det som ett förråd med lite plywood skivor mellan rummen, inte större än kanske 7 kvm + att vi sov skavfötter. För att ge en bra bild av stället så låg det i varje rum en kondom, så säger nog lite av känslan där vi sov. Kvällen gick vi runt på stranden och pratade med olika fiskare eller bara gick runt och tittade på den underbara vyn. Fram mot skymning dök det upp helt sinnessjuka mängder av någon slags fluga, var som en tät väg av dem, gick inte att ta ett steg utan att kliva in i ett dussin av dem. Sen i mörkret lyckade vi hitta tillbaka till det Hostel där vi skulle bo och komma till sängs. Var svårt att sova ordentligt då det dels var flugor som lät som en arme av helikoptrar, vart som i en bastu samt att man hörde folk som sprang utanför rummet vid olika tillfällen.

Så tidig Sö morgon tar vi oss upp och inser att hela boendet är låst. Sitter hänglås för dörrarna och inte en människa inom syn eller hörhåll. Så vi får lägga pengarna på sängen och hoppas de upptäcker dem och sen i all hast klättra över två höga olika typer av staket för att kunna ta oss ut och sätta fart mot båten. Men en bit ute möter vi Sebastian och Matthäus som fått reda på att det inte går någon båt. Lite av ett dilemma här nere, folk säger väldigt mkt som inte alls stämmer och att de kan hjälpa en med olika saker som de i själva verket inte alls kan. Så vi börjar istället, hungriga och lite blöta efter en regnskur, att gå utmed vägen mot vårt nästa mål som var att ta oss till nationalparken. Han inte så långt innan det dök upp en taxis som skulle mot vår riktning. Efter lite åkande hit och dit, argumenterande om priser och att tillslut fått tag på en vanlig taxi ”special hire” anlände vi till nationalparken vid ca 11 tiden. Betalde några avgifter.

Några kilometer in på vägen till centrat för parken möts vi av ett gäng vägarbetare som har grävt upp hela vägen för att lägga i någon form av dränage. Så jeepar och sådana fordon kan åka runt men inte vår taxi. Dessa vägarbetare verkade lite slöa så vi fyra hoppade ut och tag varsin spade och började gräva som bara den. Efter ca 30-45 min hårt arbete hade vi gjort så pass mycket att vår bil kunde köra över och fortsätta, arbetarna tyckte detta var väldigt roligt och blev rätt så uppmuntrade av vårt hårda och snabba arbete, galna ”Mesungos” (vit man, rik europé).

Väl inne på området visar det sig vara fullt överallt och inget boende att få tag på, samt en del annat bestyr eftersom vi anländer utan något arrangerat packet. Men inget vi inte fixar, efter en haldags bestyr lyckas vi få ihop en planering på att tillbringa resten av eftermiddagen/kvällen/natten på toppen vid Murchinsons Fall då våra resekamrater har ett myggnät där vi alla får plats under och med hoppet om att det inte ska regna och att sen tidig morgon åka ut i parken på en Safari för att sen påbörja resan hem igen. Uppe på toppen var det helt underbart, en otrolig utsikt och syn. Träffade en parkvaktare som vi pratade med en del och som sa att det fanns en camping där vi kunde sova men inga tält. Men vi satte upp vårat myggnät i en form av cementhydda nära vattenfallen och slog läger där. Tog ett kvällsdopp i Nilen vid ett ställe som parkväktaren visat, rätt fräck känsla när man vet att några km längre ner finns krokodilerna. Efter detta åt vi en bit, gick bort till parkväktaren och bad om ved samt undrade om han inte ville göra oss sällskap vid en eld. En grym kväll med stjärnklar himmel, en sprakande eld och spännande konversationer till ljudet av vattenfallen från Nilens forsar. Sen när det var dags o lägga oss insåg vi hur kallt det var och att vi bara hade ett liggunderlag att dela och inte mkt kläder. Men tog på oss vad vi hade, lade ut våra badlakan och lade oss tätt intill varandra och lyckades somna trots kyla och hårt underlag. Min härliga blandning av kläder blev: underkläder, byxor badshorts, linne, långtröja, t-shirt och mössa.

Vi sov några timmar innan jag vaknade och kände att magen var i uppror, var bara att ta lampan och springa ut och kasta upp den mat som man under dagen ätit. När jag väl var klar med det och tankarna började samla sig kom orden ”hur tänkte jag nu” upp i huvudet, att jag sprungit ut i en afrikansk nationalpark mitt i natten i mörkret vilket fick mig att snabbt gå tillbaka till sovplasten, parkvakten hade iof sagt att det var ett lugnt område förutom att flodhästar kunde passera nattetid. Vi gick upp straxt innan 5 på morgonen för att vänta på att bli hämtade, vilket vi inte blev förens 1 ½ h efter avtalad tid. Missade första färjan över till safari området men kom med den till kl 8 istället och åkte ut på en härlig tur i det afrikanska naturen där vi såg allt från giraffer till lejon. En resa som genomleds av känslan av en gigantisk baksmälla då jag inte fått behålla någon mat och fått kasta upp igen på morgonen. Vi begav oss sedan tillbaka mot Kampala, dit vi anlände vid ca 20 tiden. Lite bestyr när vi skulle ut från parken och visade våra kvitton för vakten, visar sig att de skrivit fel datum på kvittot för inresan och att det nu såg ut som att vi stannat ett dygn för mkt, efter lite telefonsamtal löste sig allt då vakten som släppt in oss kom ihåg oss och allt klarades upp.

Dessa dagar har varit grymma, mycket bestyr, turerna har varit många och varierade, missförstånden många men ändå sammanfattat härliga och framför allt tagit saker som det kommit och levt på hoppet. Mycket argumenterande men med lite envishet så kommer man långt, sen visade det sig att Matthäus var en grym en på att pruta och fixa priser som passade oss. Inte blivit så mycket mat då det sällan funnit mkt o köpa utan levt på mkt vatten o bröd iaf fått i oss ett ordentligt mål mat om dagen. Slutsumman på resan landade på ca 200.000 Ugandiska/person så visade nog allt att det är ett rätt bra överpris de tar för turerna, men då är ju resan å andra sidan rätt enkel, bekväm och i förtid bestämd o bokad.

Inläggen har en tendens att bli väldigt långa men hoppas de inte är allt för sövande ;)

Hoppas på att snart hitta ett ställe med hyfsad internet uppkoppling så ja kan ladda upp lite foton. Hoppas allt är bra med alla där hemma och Jätte stort grattis till Bror min som dagen till ära fyller sin 21:a års dag! Hipp hipp Hurra!

Tack o Hej Leverpastej

Dessa dagar har varit grymma, mycket bestyr, turerna har varit många och varierade, missförstånden många men ändå sammanfattat härliga och framför allt tagit saker som det kommit och levt på hoppet. Inte blivit så mycket mat då det sällan funnit mkt o köpa utan levt på mkt vatten o bröd. Slutsumman på resan landade på ca 200.000 Ugandiska/person så visade nog allt att det är ett rätt bra överpris de tar för turerna, men då är ju resan å andra sidan rätt enkel, bekväm och i förtid bestämd o bokad.

Inläggen har en tendens att bli väldigt långa men hoppas de inte är allt för sövande ;)

Hoppas på att snart hitta ett ställe med hyfsad internet uppkoppling så ja kan ladda upp lite foton. Hoppas allt är bra med alla där hemma och Jätte stort grattis till Bror min som dagen till ära fyller sin 21:a års dag! Hipp hipp Hurra!

Tack o Hej Leverpastej