Easy Coming, Easy Going

Så då börjar saker o ting att normalisera sig och återgå till det normala. Efter att ha hållit oss i Bunga i två dagar började Jag o Mats o bli rastlösa så tog oss igår in till stan för att kolla hur läget var. Liftade med en kille som var fruktansvärt trevlig. Satt o pratade om situationen och han förklarade lite bakgrund för oss. Bl.a. att det varit ett missnöje med regeringen en längre stund och detta var den utlösande faktorn för ngt som legat i pyrt en längre stund. Och Morsan och farsan, lugna, vi åkte till ett område som vi hört skulle vara lugnt ;)
Allting verkar som att det snabbt blossade snabbt upp men verkar nu snabbt ha avtagit. Delvis då det är utökat med antalet säkerhetsposter i stan samt att man ser fler militärer i stan nu också mm. Hör att det fortfarande är lite oroligheter i några av förorterna och så sent som igår var det fortfarande skottlossning i visa områden. Verkar som att under de senaste dagarna har ett 30:tal bilar blivit brända, någon buss och lastbil, flertalet polishus/utposter, två stormarknader, i dagsläget är det 14 personer som mist livet, man har misshandlat människor som ser ut att komma från ett visst område och inte ser ut att vara Mugandier, man har arresterat ca 550 personer runt om i området mm.

Från det ena till det andra, Thomas som vi bor hos är väldigt religiös och ser det nog lite som sin uppgift att under vår vistelse här nere göra både mig och Mats till bättre Kristna, vilket märks en hel del i hur han talar i våra konversationer. Samtalar mkt om religion och det märks mkt i hans resonemang att han är väldigt starkt troende. Han har länge velat att vi ska följa med till kyrkan här nere så idag på förmiddagen tyckte vi det var dags. Var lite annorlunda jämfört med kyrkan i Sverige, här nere svävar man med händerna, säger halleluja och ”god bless you” i var och varannan mening. Var en väldigt stor kyrka vi var i, inte redigt en kyrka som hemma utan mer som ett mycket mycket stort hus. Lite svårt att höra och förstå vad som sades då prästen först talade Luganda för att en annan sen översatte till Engelska men de talade i mun på varandra, lägg sen till att det ekar i lokalen, blev ett enda surr, iaf som jag o Mats upplevde det, alla andra förstod mkt väl vad som sades. Men mcyket härligt sjungande blev det och en livlig kör som sjöng för glatta livet.
Mitt på dagen kom Elisabeth och hämtade upp oss och vi åkte ut på landsbygden för att besöka hennes far. Vi träffade både Elisabeth och hennes far när de var på besök i Sverige i våras så var mycket kul att träffa dem igen. Hennes far bodde på en form av gård med en hel del tillberörande land, verkar som att han har en hel del projekt igång, han har kor, grisar, hönor, odlar en hel del olika saker på sina marker och har bl.a. en volontär från Kina/Japan som är där för att lära folket att odla ris. Åt även där lunch som var redigt god, typisk ugandisk. Var ris och Matoke (Mat bananer som man kokar, och nej, inte såna bananer som vi har hemma på Hemköp) tillsamman med en kycklinggryta och en gryta av rökt fisk i en jordnöts sås och självklar det suveräna brödet chapiati *mumma. Redigt gott, den bästa Matokin jag än så länge smakat. Tog även upp med honom att vi inte lyckats komma över någon bananöl. Detta bara måste testas, bara grejen att man kan brygga öl på banan är enorm, måhända låter det småsint men det ligger faktiskt högt på listan att göra här nere och jakten den fortsätter, skam den som ger sig!
Det var helgen och nu dags o återigen att hugga tag i skola och plugg i väntan på nästa äventyr, finns alltid ett äventyr närmare än vad man tror, man måste bara ta på sig de rätta glasögonen för att finna dem ;)



Ikväll är det dags för att laga mat ihop med våra andra svenska kollegor, spaghetti och köttfärssås står på menyn.

"Every step that you take
Could be your biggest mistake
It could bend or it could break
That's the risk that you take"