Intervjuer, Tjuvar och Bröllop

Så denna vecka har vi faktiskt kommit igång med våra intervjuer, wohoo. Har än så länge gjort 3st. Lite läskigt och nervöst första gången och det kändes lite som att man staplade sig framåt. Inte direkt varje dag man sitter och sätter sig ner och ska intervjua någon. Så har denna vecka gjort intervjuer under förmiddagarna och ägnat resten av dagen till transkribering, då vi renskriver intervjun. Vilket är ett häst jobb! För varje 30:e minut vi får inspelat har vi ca 6-8h transkribering framför oss, visst, hört att det ska ta tid o transkribera men kunde aldrig tro att det skulle ta så här lång tid. Tar iof lite extra tid då våra informanter inte alltid är klockrena på engelskan och har en förmåga att inte redigt öppna munnen när de talar, så känns lite som att för varje 2 sekunder man spelar upp åker man 10 bak. Men märker att vi blir bättre och bättre för varje intervju vi gör och man märker vad som funkar och inte funkar för att få igång ett bra samtal. Så är långa dagar och sena kvällar och man känner sig lite som en grönsak i huvudet fram mot slutet av dagen. Har hittat och köpt hem en hög snabbnudlar som kommer väl till pass när man ska äta ngt till kvällen och man inte har mkt kraft kvar till att slänga ihop ngt för egen hand.


Denna vecka även kommit på en ficktjuv med att föröka sno saker ur min väska. Man är lite utsatt som vit här nere vilket man märker nu som då. Vi har blivit varnade för tjuvar och att vara försiktiga med våra saker. Sjukhuset och universitetet ligger på andra sidan stan och så går dagligen i de otroliga folkmassor det blir i stan vid vissa tider. Har som vana att nu som då slänga en glimt bakåt och se om det är någon som gått bakom mig väl länge, vilket man titt som tätt märker att det är någon som gör, men oftast någon som bara vill prata eller t.ex. att man ska promota deras musik hemma i Sverige. Så såg häromdagen att en kille gått rätt nära och länge bakom ryggen på mig. Som vid ett tillfälle när det var trångt stöter till mig, kändes inte som en slump, och känner ett lätt ryck i ryggsäcken och ser i ögonvrån att han snabbt smusslar ner något i sin mössa som han håller i handen, får direkt känslan av att det han har där kommer från min väska. Så vänder mig om och suger snabbt tag i honom lite lagom förbannad och svart i ögonen, får honom att snabbt öppna upp mössan, tro f*n att han har ngt ur min väska där, inte ngt av värde men dock! Han blev ganska chokad. Var ett sådant där typiskt tillfälle där livet stannar upp och när man tänker tillbaka på det så går det i slowmotion. Har som tur var ett lås över de fack där jag har ngt av värde. Annars för övrigt så känns det inte som att risken för bråk, stöld eller annat tjafs här nere är stor, skulle nog faktiskt vara mer rädd om jag gick genom en av de svenska storstäderna där folk nu som då utan anledning blir brutalt misshandlade.

Har nu lite mer officiellt fått en inbjudan till Thomas (som vi bor hos) bröllop! Ska bli redigt kul att gå på ett typiskt Ugandianskt Bröllop, känns väldigt hedrande att vi blivit bjudna.
Så nu ikväll ska vi på ett ”Wedding meeting” där bröllopet ska planeras och man ska säga till vad man kan hjälpa till med, om man t.ex. ekonomiskt kan tänka sig att stå för en del av maten eller så. Ett bröllop här nere kostar en hel del. Thomas ska ha ett ”mindre” bröllop, planeras nog bara komma en 300 gäster ;)


"Those who are dead are not dead, they´re just living in my head"