På G Månne?

Nu ser det äntligen ut som att vi kommer att få våra intervjuer! Turerna har varit många med vår kontaktperson Susan. Första veckan så kände vi oss inte så välkomna då det var missförstånd mellan oss och Susan, det blev inte bättre av att avdelningen vi är på inte visste att vi skulle komma.

Men efter lite presentation på egen hand så ägnade vi första veckan åt att följa arbetet på avdelningen och göra oss ett namn.

Vi hade fortfarande inte hört ngt från det etiska rådet (har vi fortfarande inte) om vår ansökan om att göra vår undersökning på sjukhuset. Saken blev inte bättre av att vi fick reda på att vi skulle betala en avgift på 200 USD, vilket vi inte hört något om tidigare. Sagt o gjort så går vi och fixar dessa pengar i USD. Så nästa dag när vi ska betala så händer två saker, för det första så var det 200 USD/person (vilket de inte varit tydliga med) samt att de dollar vi tagit med var i små valörer och inte motsvarade 400.000 UGS så ”gör om gör rätt”! Detta tog en vecka fram och tillbaka, turerna var många och alltid något ”vi”/de missat och varje dag fick vi höra att vi skulle komma tillbaka nästa dag för svar från det etiska rådet. Vi började även känna att folk inte redigt förstod vad vi gjorde här, däribland Susan som inte alls verkar ha läst våra mail som hon svarat på under det senaste halvåret och att saker måste börja komma igång för att vi ska kunna få ngt gjort.

Så vecka nr två börjar med att vi talar med Susan och verkligen förklara vad vi är här för, vad vi förväntar oss att hon ska hjälpa oss med och hur vi vill ha saker och ting upplagt. Och nu verkar hon greppa att vi inte ska göra så mkt praktik utan mer är här för intervjuernas skull. Detta underlättade en hel del och hon följde med till avdelningen, gjorde en lite mer formel förklaran till varför vi är här samt satt oss i bättre kontakt med huvudsjuksköterskan, Margaret, som nu ska hjälpa oss och ”tagit sig an oss”, skönt med någon att vända sig till. Så bestämmer med Margaret att vi ska återkomma med lite papper som förklarar vår studie samt intervjuguiden så fort den är godkänd samt klartecken från rådet. Resten av den veckan ägnade vi på ett internet café vi hittat med hyfsat internet så jobbat lite med bakgrunden till uppsatsen samt få klart vår intervjuguide. Vi höll även kontakt med Susan och var vi inte där i person och frågade hur det gick så messade vi, med det ständigt återkommande svaret ”återkom imorgon...”

Så i måndags var vi igen hos Susan som inte hade ngt nytt att komma med. Förklarade då att detta inte är ok längre, att vi betalt en hel del pengar nu, lämnat in ansökan för första gången för flera månader sen och att ständigt få samma svar ”kom tillbaka imorgon”. Hon förstår vår sits och tycker själva att det börjar dra ut på tiden och att detta egentligen bara ska vara formaliteter. Så hon säger och tycker att vi kan sätta igång med vårt arbete ändå i väntan på svaret. Sagt och gjort så har vi nu pratat lite mer med Margaret och lämnat lite papper som hon ska läsa igenom för att sätta sig in lite mer i arbetet och ge oss återkoppling. Så nu nästa måndag är planen att vi ska göra vår första intervju, Wohooo! Så fram tills dess är planen o tanken att fortsätta med vår bakgrund. Så lite får vi nog allt gjort här nere ;) Men det tar verkligen tid, bara det att det nästan tog oss en vecka till att presentera oss på olika ställen och för olika personer.

Men för att inte tala allt för illa om denna Susan så är hon faktiskt en rätt trevlig prick och hon bryr sig ändå om vårt arbete och att vi är där, tog bara lite tid att reda ut en del missförstånd och tala klarspråk så att säga. Nyckelordet här nere är: Övertydlighet! ;)

Idag var vi tillbaka på sjukhus- och universitetsområdet efter att inte ha varit där så mkt i föregående vecka. Kul att vara tillbaka och vi blev genast igenkända i cafeterian där vi brukar äta av en av expediterna som undrade vart vi varit och om vi fått i oss mat. Brukar springa på en härlig gammal städerska i korridorerna på universitetet som envisas med att tala Ugandiska (eller om hon inte kan engelska) med oss, så även denna gång och började direkt med de Ugandianska hälsningsfraserna, vilket hon envisas med så att vi skulle svara rätt.

"Hakuna Matata"