The Holy Grail,

Tiden springer den lame förbi. Nu mindre än 1 dag kvar och hemfärden stundar i horisonten.
Har den senaste veckan analyserat våra intervjuer och fixar med resultatet. Humöret är lite bättre och vi märker att iaf något börjar ta form och att det kanske kan bli något av denna tjocka och trögflytande röra trots allt.
Annars inte så mycket spännande som hänt, mest vardag och hårt plugg. Testat några nattklubbar här nere nu på senare tid. Varit ute med vårt svenska gäng och testat ett par ställen, vissa bättre och visa sämre. Musiken varierar från de olika ställen. Allt från glada 90 talet, till rock, pop, Rastafari, samma musik som hemma mm mm. Häromkvällen var vi ute med Nicklas och testade ett ställe som hade rocktorsdag, inte alls så dumt med några kalla till bl.a. Foo Figheters och Kings Of Leon.
I lördags bjöd vi familjen vi bor hos samt några fler som hjälpt oss här nere på middag, slängde ihop en potatisgratäng tillsammans med ett par rejäla köttfärsbiffar! Och ta mig satan Dennis, har fortfarande kvar rätta känslan trots åtskilliga packet nudlar här nere ;) middagen gjorde succé och uppskattades. Kul att träffa Kaiza och hans fru igen. Det blev en sen kväll då middagen skulle ha varit kl 21 men elen gick när vi lagade mat så maten blev färdig först till 2230. Bestämde oss även på kvällen för att följa med Thomas och Kaiza till den high school där de jobbar där det skulle vara en familjedag då föräldrarna kommer och hälsar på sina barn som bor på skolan. Så kl 0600 söndag morgon steg vi trötta ut ur huset för att bli upphämtade av Kaiza. Var en härlig dag och väldigt kul att få se denna skola som låg en bit ut på landsbygden. Började dagen med en predikan/mässa där vi blev presenterade för hela skolan som de två besökare vi var. Under dagen visade Kaiza och Thomas oss runt, blev presenterade för lärarna och kollade runt på området, pratade med olika studenter mm. Var en hel del ute i solen denna dag och missade fullständigt det här med solskyddsfaktor. Så väl hemma sent på kvällen ser man ut som en övermogen tomat i ansiktet, men har hoppet om att ja ska överleva denna lilla miss. Har jag klarat mig nästan 9 veckor här nere vore det ju tarvligt att snubbla nu på mållinjen.

Har köpt på mig en hel drös med saker som på något sätt ska med hem, har inte redigt listat ut hur det ska gå till ännu.

Igår kväll hände det, oväntat och helt otroligt. Vi smakade på denna mytomspunna, svårfångade Bananbryggda öl! Var bjudna till Kaiza och hans familj som hade lyckats få tag på det. Väldigt svårt att beskriva smaken på den, säger kort och gott: Annorlunda.

Detta blir det sista inlägg här inne för denna resa så istället för att läsa om allt jag är med om så kanske ni får tillfälle att prata med mig om några dagar istället! Så ni som messar och hör av er till mitt Ugandiska nr får förmodligen inga svar efter kvällen den 15 då ja tar mitt svenska nr i bruk igen ;)


Topp fem saker att sakna:
Familjen vi bott med, de som hjälpt oss samt personalen på Javas och God African Coffey
Mentalitet och öppenheten hos folket här nere
Att susa fram mellan trafiken på Boda-Boda
Hundarna och valparna
Nile Special, Nile Gold och Moonberg (första klassig öl som finns här nere)


“It Is Better To Keep The Devil You Know Then To Pray For The Angel You Don’t Know”

“A Cat In the Hat and That Was That”