Råttor Och Slit

Jajemännsan, har haft råttor i huset sedan i lördags morse 26/9. Vaknade tidig lördag morgon av att telefonen ringde och det var Alex från nedervåning, hon lätt skräckslagen och undrade om vi kunde komma ner och ta hand om en råtta. Då Mats är lika rädd för råttor som Alex så blev det min lott att gå ner. Visade sig att det var en råtta som var inne i ett av skafferierna och härjade runt. Så tillsammans med Irene så jagade vi ut den. Det var ju skönt att bli av med den, trodde jag ja. Nästa natt hade dom (två st!) hittat upp till vårat rum istället där de hållit till 3 nätter i rad! Dom vaknar till liv ungefär när vi släcker lamporna, börjar med att man hör hur de springer runt och prasslar runt papperskorgen på toaletten, tror att de håller till under badkaret och att det är den vägen de kommer in. De har varit och ätit på vår frukt och nallat till sig 5 par strumpor från Mats, jag har klarat mig smärtfritt förutom störd sömn. Men nu sedan i förrgår har vi faktiskt en katt boende uppe hos oss så de två senaste nätterna har det inte synts till några råttor. Trodde inte redigt ja skulle säga detta, men lite små charmigt med en katt, hund är dock bäst alla kategorier. Verkar som att det inte är helt ovanligt med rått-problem så här under regnperioden då de söker sig in.

Har denna vecka fortsatt att kämpa på med den ... ... ... uppsatsen! Och fixat, trixat, fifflat och donat med det etiska rådet här nere som, tillsammans med inkompetens från en av våra kontaktpersoners sida, fortfarande sätter käppar i hjulen för oss och bromsat vårat arbete med vid detta laget många dagar och många gånger tvingat oss lägga uppsatsen åt sidan. Men nu syns ett ljus i tunneln och tror att det ska reda upp sig, håller tummarna.

Men vilket härke det är att skriva denna uppsats. Man kan sitta i en hel dag och läsa vetenskapliga artiklar tills ögonen svider, inte prestera något, vad det känns som, då mkt lite hamnar på pappret men är på något sätt så här det visst ska vara, och rätt som det är så har man lyckats smälta det man överblickat, paletten faller ner och man lyckas skriva ihop ett hyfsat stycke, för att återigen ge sig på nästa del och börja om igen.

Lagom trött i huvudet tar man en Boda-Boda (MC) hem,

Finns ingen ork att ta sig genom trafikköerna,

Så att glida fram mellan bilarna med vinden i ögonen är det lättaste alternativet,

I en hastighet som gör att man får kisa ser man döden i vitögat i form av de avtecknande bilarnas skimrande lyktor,

Som silhuetter i mörkret avspeglas dom när dom susar förbi,

Och med mp3n i öronen med allt från en jazz/blues av Anna Christoffersson och Bo Kaspers Orkester, rock i självaste Mando Diao, Chris Cornell och Red Hot Chilipeppers anda till det lite hårdare progressivare Rage Against The Machines och P.O.D. så tar man sig rätt snabbt och smidigt hem,

Känslan är total.

Kunde inte låta bli att skriva den raden men lugna, det är nästan säkert.

Istället för att det ska ta mellan 1-2h med taxis så tar det med en Boda-Boda 20-30 min. Väl hemma är man lagom trött i huvudet och känns som att man dalat ner till en 3 årings nivå i tankeverksamheten. Men nästa morgon är man pigg och fräsch för att möta världens nya utmaningar och äventyr.

I kväll är det middag med Niklas och imorgon är det plugg och eventuellt utgång, inte helt spikat ännu och söndag blir det nog till att besöka ett Zoo tillsammans med familjen vi bor med.

”Hail Caesar, We who are about to die salute you”